Historia är roligt… Här har Du ”Allhusets”…
Från personalbostad till Statens Anställda i Viskafors och vägen till gudstjänstlokal för Frufälleborna ca 1951.
Gudstjänstverksamheten och församlingshemmet i Frufällan
År 1935 började med ens Frufällans Samhälle växa upp och under loppet av detta och nästföljande år torde mellan trettio och fyrtio bostadshus ha uppförts med ett sammanlagt invånarantal av cirka 225 personer, vilket under de följande åren ökades oavbrutet, så att befolkningsantalet vid senaste folkräkningen år 1950 kunde beräknas till 465. Frufällans samhälle ligger ju mitt emellan Fristad och Borås med sex kilometers avstånd till kyrka åt vartdera hållet, varför det nästan genast ansågs angeläget att ordna med särskild gudstjänstverksamhet i det snabbt växande samhället.
Men varje spår av samlingslokal saknades, varför den första gudstjänsten, söndagen den 6/9 1936, också hölls utomhus, enligt mässlysningsboken ”strax norr om järnvägens korsning med landsvägen”, om jag minns rätt vid grindvaktstugan. En månad senare, Mikaelidag, användes cafeét i backen rakt väster om järnvägskorsningen, en lokal som samma höst övertogs som sommarhem av Borås socialdemokratiska kvinnoklubb. Gudstjänsterna höllos första söndagen varje månad där under år 1937 men måste under de fyra första månaderna av 1938 inställas, då lokalen ej längre kunde ställas till förfogande, möjligen därför att den ej kunde uppvärmas. Första söndagen i maj hölls emellertid åter gudstjänst i Frufällan. Huruvida vi redan då eller möjligen några månader senare fingo använda lokal i A.B.Damtrikås fabrik, minns jag ej bestämt men håller det för sannolikt. I varje fall ställdes med stor välvilja och alldeles gratis av dåvarande fabriksägaren Axel Öhrn en rymlig sal till disposition, vilket ock av honom förseddes med orgel och en liten talarstol, den senare densamme som i dag användes. Även fabrikör Öhrns efterträdare, den nuvarande innehavaren av fabriken, Herr C.A. Johansson, ställde sig omedelbart till förfogande, så att verksamheten oavbrutet kunde fortgå, till dess att för något år sedan den s.k. fritidsgården kunde t gas i bruk, varest detta år gudstjänsterna hållits två gånger i månaden.
Det blev emellertid snart nog uppenbart, att egen gudstjänstlokal måste anskaffas. Den nu avlidne byggnadsingenjören Oscar Ohlsson i Borås hade donerat en kapelltomt om 6300 kvm. På vikås udde norr om samhället, en plats som redan i stadsplanen förutsetts som kyrkotomt och som för en kyrka eller ett kapell erbjuder det tänkbarast natursköna läge.
För denna donation och för behovet av en kyrklig samlingslokal redogjordes vid en sammankomst i fabriken efter gudstjänsten Allhelgonadagen 1941, varvid av samtliga närvarande uttalades en önskan att bilda en förening för att söka åstadkomma ett kapell å den donerade platsen. Samtidigt beslöts, att en syförening skulle bildas att verka för samma ändamål, Denna konstituerades redan två dagar senare å pensionat Öregården, och den 11 nov. bildades så ”Frufällans kapellförening”, vilken emellertid efter underhandlingar med Svenska Kyrkans Diakonistyrelse snart erhöll benämningen ”Stiftelsen Frufällans Kapell” och underställdes denna styrelse med stiftelses juridisk karaktär. Våren 1942 medlemsantalet i stiftelsen redan 110 personer.
Alltifrån början förspordes det livligaste intresse inom samhället för stiftelsens arbete och syften. Det gällde ju förövrigt ej blott att skaffa en gudstjänstlokal för en växande tätort, där som sagt ej ens en skolsal fanns att tillgå för gemensamma sammankomster, utan även att söka skapa ett samlande intresse och en samfundskänsla för befolkningen, väsentligen bestående av ifrån Borås inflyttade människor, vilka ju ingalunda ägde någon gemensam tradition och dessutom till stor del hade sin dagliga gärning i staden. Det kan nog sägas, att båda dessa avsikter nåddes. Ej minst syföreningen fick stor betydelse för gemenskapsandan i samhället. Och när efter något en insamling från hus till hus igångsattes, visade sig givmildheten praktiskt taget hundraprocentig. Inom några veckor hade på insamlingslistorna tecknats omkring 4000 kr, vartill under 1944-45 lades en summa av kr 12,000 som tillskjutits i större poster av frikostiga donationer från annat håll.
Under år 1943 utsändes en vädjan till samtliga rikets församlingar om bidrag, vilka också under detta och de följande två åren oavlåtligen duggade in i småposter på stiftelsens girokonto, så att de många små bäckarna omsider samlat sig till en ström, som när den ebbade ut samlat en reservaar om 4185 kr. Inemot 250 församlingar stodo som givare. Det största bidraget kom från och Borås och Brämhults samfällda kyrkoråd med kr 100, därnäst Morup i Hallands län med 60, Smögen i Bohuslän med 52, medan kr 50 inflöto från vardera Kristine i Falun, Enskede, Jacob i Stockholm, Skellefteå, Stora Tuna och Norrbärke i Dalarne samt Hjorted i Kalmar län.
Från Fristad-Gingri kyrkliga samfällighet anslogs kr 3000 för vardera åren 1945 och 1946 och senare har sammanlagt 20,000 skänks av samfälligheten och pastoratet.
Övriga inkomster ha flutit dels från syföreningens årliga försäljningar, vilka varje gång överstigit 2000, dels från medlemsavgifter. 1947 utgjorde stiftelsens tillgångar 40,203, varav syföreningen svarade för drygt 10,000; 1948 44,507; 1952 59,000.
Men hade vi ursprungligen hoppats få bygga ett kapell i något så när rimligen överensstämmelse med förkrigstidens prisnivå, cirka 65,000 så blevo kalkylerna alltmer bekymmersamma för varje gång vi fingo avslag på våra framställningar om byggenskap. Tre gånger söktes förgäves byggnadslov, och när det äntligen beviljades, skulle kapellet efter ursprungligen uppgjorda ritningar kosta 175,000. Det var i november för två år sedan. Ej heller hade det lyckats stiftelsens styrelse att inköpa någon militär barack för att erhålla en provisorisk kyrksal.
Nu uppkom emellertid förslag, att Stiftelsen skulle åtnöjas med ett mindre byggnadsprojekt, och då Statens Järnvägar i Viskafors hade att personalbostadshus till försäljning beslöt stiftelsen den 2 dec 1951 att inköpa detsamma och efter ritningar, upprättade i länsarkitektkontoret, återuppföra byggnaden som ett församlingshem, en mycket välbelägen tomt, närmare samhälle, vilken för ett synnerligen välvilligt pris av Herr Thor Siesing ställdes till stiftelsens förfogande. Den preliminära kostnadsberäkningen, Kr 30,000:- visade sig emellertid senare alldeles inte hålla streck, vilket vållat styrelsen för kapellstiftelsen en hel del bekymmer.
Ett vid nämnda sammanträde med stiftelsen framburet förslag att för byggande sammangå med intressenterna för den s.k. Fritidsgården kunde stiftelsen ej acceptera. Detta hade ock varit ej blott juridiskt omöjligt, allteftersom stiftelsen därtill ej kunnat utverka medgivande av Diakonistyrelsen, utan även moraliskt anfäktbart, eftersom medlen, avsedda för en gudstjänstlokal, av givarna uttryckligen skänkts för detta ändamål. Även ur tvenne andra synpunkter hade en sådan konjugation varit felaktig. Dels skulle ständiga vanskligheter ha uppstått vid fördelningen av Fritidsgårdens enda val, dels hade det ju varit otänkbart att ställa densamma under församlings framtida vård, vilket givetvis är det allra viktigaste.
Emellertid erhöll firman Byggnadstjänst i Fristad uppdraget bygga församlingshuset, vilket vi i dag inviga och som nu är färdigt med undantag av bostadslägenheten i andra våningen och planering av tomten. Det har kostat åtskilligt mer än dubbelt så mycket som beräknades, enbart byggnadskostnaderna 65 och 70 tusen kronor, vadan man kan ifrågasätta, om ej klokare varit med nybyggnad i stället för ombyggnad, varemot dock kan invändas, att vi i så fall säkerligen ej haft vare sig ett så rymligt eller vackert församlingshus. Av allt att döma har ock byggnadsarbetet utförts med stort omdöme.
Våra gudstjänstlokaler ha skiftat. Nu ha vi fått en kyrksal och ett hus. Och vi ha alla den största anledning till tacksamhet mot Honom som bygger huset, anledning ock till en varm förhoppning, att Frufällans innebyggare i denna vackra kyrksal och detta vackra församlingshem skola känna sig verkligen hemma och med verklig hemlängtan söka sig hit i helig gudstjänststund och till den vila och vederkvickelse efter vardagens id (Psb.220:1-4), vartill denna byggnad syftar.
(För stiftskrönikan)
I Fristads pastorat ha två nya församlingshem invigts av stiftets biskop, den 14 nov. i Frufällan, den 22 maj i Tåsseryd. I båda fallen är det fråga om nyuppvuxna samhällen i närheten till Borås, i vilka ej funnits skolsalar, som kunnat tagas i bruk för gudstjänster och söndagsskola. Frufällan med en befolkning om ca 650 personer ligger längst söderut I Fristad, cirka 7 km från staden och med ungefär samma avstånd till sockenkyrkan. Tåsseryds samhälle med omkring 250 innevånare är beläget längst söder ut i Gingri och har en knapp halvmil till Borås men närmare milen till Fristad kyrka, som är gemensam för Fristad och Gingri.
På båda hållen har kyrklig verksamhet bedrivits under årens lopp i mycket primitiva utrymmen. De nya byggnaderna ha tillkommit såväl genom frivilliga bidrag – som genom betydande anslag från Fristad-Gingri kyrkliga samfällighet och Fristads pastorat. Bydehemmet i Tåsseryd har därjämte fått ett anslag från Allmänna arvsfonden på 30,000 kr. Församlingshemmet i Frufällan, somuppförts av en särskild stiftelse, underställd diakonistyrelsen har kostat 85,000 kr, medan huset i Tåsseryd, som är något mindre, tagit inemot 75,000 i anspråk. Byggnaden i Tåsseryd kallas bygdehem för att markera dess särskilda karaktär, i det att bottenvåningen upptager lokaler för särskilda slag av fritidsverksamhet jämte bad, medan huvudvåningen med desskyrksal reserverats för det direkt fösamlingsbetonade arbetet.
I angivna siffror ingå ej tomtvärden eller kostnader för inventarier.